2017/2018

 

Jag är tillbaka i Vasa. När jag vaknade på morgonen kände jag ångest över att återvända hit. Jag vill vara med T, mina vänner och närmare min familj. Den här vardagen i Vasa ger min mycket som jag kommer att ha nytta av, men det känns inte hälsosamt att bara avverka dag efter dag och vänta på nästa träffa med mitt riktiga liv. 

Så står det i min dagbok för prick ett år sedan.

Jag kommer ihåg att det var värst att åka upp norrut efter en längre tid i Åbo eller Sibbo. Det kändes så kvävande och ensamt. Efter några dagar kändes det lättare igen. Jag glömmer numera ofta bort att jag bodde hela förra studieåret i Vasa. Det känns som en hel livstid sen.

Året i Vasa var givande, och jag ångrar verkligen inte att jag flyttade dit. Men lättnaden var onekligen enorm när jag äntligen fick packa ner mina saker och åka tillbaka till Åbo. Och att flytta in i en fantastisk lägenhet med Tuomas gjorde inte saken sämre precis. 

Efter många flyttar och många år på vift, blev resten av 2017 en tid för mig att landa. Vara på ett ställe och njuta av det. Packa upp alla lådor med porslin i stället för att spara en del i källaren inför nästa flytt. Det behövde jag.

Jag börjar mitt 2018 på en trygg plats. Med det sagt tror jag inte att året kommer bli en lugn segling. Jag kämpar fortfarande med mina demoner, framtidsångest etc. Men jag ska försöka hålla dem på avstånd så de inte förhindrar mig från att uppnå mitt mål för i år.

Mitt mål för 2018 är att skriva klart min gradu och ta min magisterexamen. Det är mitt mål, men som sagt är jag ödmjukt medveten om att livet kan bjuda på överraskningar, och då är det så. Men jag hoppas verkligen.

Sen kan jag börjar fundera på nästa skede av mitt liv.

 

 

Publicerad 04.01.2018 kl. 20:27

november.

 

 

 

 

Egentligen hade jag inte noterat att det redan var november. Jag försökte bli en obrydd människa som inte påverkas av väder. Men plötsligt somnade jag framför varje serie jag försökte se, och såg ringarna bli allt mörkare och mörkare under ögonen. Det måste vara vitaminbrist, intalade jag mig.

Jag tar en d-vitamintablett, tänder ljus och lyssnar på Whitney Houston en söndag och skäms för att det nästan var för mysigt. 

Jag köper eukalyptyskvistar och ställer dem i olika vaser runtom i lägenheten. För så brukar Therese Lindgren göra. Och hennes youtube-videon kräver inte lika mycket som ett avsnitt The Wire. 

Jag brer färdigt rågbrödssmörgåsen kvällen innan och packar omsorgsfullt mozzarellasalladen i en vit ikea-lunchbox. Jag plockar fram kläder på en stol. Allt för att kunna snooza en extra gång och långsamt gå till jobbet med en ljudbok i öronen och pigg basker på huvudet.

Jag glömmer att svara på meddelanden och längtar efter lördagar utan program, trots att det inte finns lediga dagar då man har en halvfärdig gradu.

För hur jag än försöker och försöker så tar november mig. Varje år. Tur att det bara är två dagar kvar.

 

Publicerad 28.11.2017 kl. 20:40

just nu.

 

 

Försöker läsa varje dag trots att jag är trött efter jobbet. Ingen skillnad om det går långsamt eller det bara blir fem sidor någon dag. Men det ger så mycket. Rakkaus niinku är väldigt träffsäker btw. 

Trivs så bra hemma och tycker så mycket om vår lägenhet. Känner mig blezzed att vi får bo så här.

Bjuder en halv armé på middag på lördagar. Tycker det är så mysigt att äta tillsammans i grupp. 

Sitter i stadsbiblioteket och påbörjar min gradu medan jag slänger längtande blickar mot Dynamo. Känns övermäktigt men samtidtigt möjligt - just nu. På fredag ska jag hålla min första presentation under det första seminariet. Jag känner mig underligt självsäker.

Och jo, oroa er inte, självklart kör jag stenhårt på feministisk nationalekonomi. 

 

Publicerad 03.10.2017 kl. 22:13

hej hösten.

 

Jag möts av otaliga spamkommentarer, ett halvfärdigt inlägg om Flow och en stadssommar. Något i mig saknar det här rummet medan en annan del har behövt avstånd.  

Jag står inför en ny vardag vars rutiner inte är självklara ännu. Att balansera studier och jobb är en klurig ekvation, trots att jag borde vara en mästare på just ekvationer med fem år av nationalekonomistudier i bagaget. Men det tar sig.

Publicerad 24.09.2017 kl. 20:39

mina nya kattbästisar.

 

Inom ett år har vår familj mist två katter. De har båda varit gamlar och levt ett fint liv, men det har känts otroligt tomt och konstigt att inte mötas av en katt på trappan när jag kommit hem till mina föräldrar. I tjugo år har vi haft katter i vår familj, och det känns tomt utan djur i hemmet.

För några dagar sen flyttade två bebisar hem till mina föräldrar. De heter Doris och Neko och är så söta så mitt hjärta nästan brister. De busar otroligt mycket, men behöver också mycket vila. De är ju trots allt ännu bebisar. De vill gärna också ha sällskap om nätterna och spinner när man pajar dem trots att de ännu är lite blyga. 

Det kändes ledsamt att lämna dem för att åka tillbaka till Åbo. Men som tur förser min familj mig med regelbundna bilder och videor på familjens minstingar. 

<3<3<3<3<3<3 Katter är det bästa<3<3<3<3<3<3<3<3

 

 

Publicerad 06.08.2017 kl. 22:06

en skjorta från ett annat liv.

 

 

Långt nere i garderoben hittade en skjorta jag köpte när jag bodde i Groningen. Tänkt att det snart är tre år sedan. Det känns som om jag just stod med sju lager kläder på Schiphol och log vänligt medan flygplatspersonalen vägde min resväska. Samtidigt som det känns som ett helt annat liv. Jag är inte samma människa längre. Men visst tittar jag tillbaka med längtan ibland.  

Jag måst åka en sväng till Nederländerna i höst.

 

p.s. är det någon som vet varför min blogg är full av spamkommentarer?

Publicerad 24.07.2017 kl. 20:57

min sommar.

Trots att största delen av den här sommaren kretsar kring jobb, hinner jag mellan varven fira sommar också. Dessvärre har jag nästan slutat ta bilder just nu. Jag vet inte riktigt varför. Synd att inte kunna titta tillbaka senare. Här är några bilder jag i alla fall tagit under den senaste månaden.

 

Jag hann lyckligtvis åka till holmen en gång till i sommar. 

En ledig dag besökte jag en koloniträdgård för att fly staden en stund. En trevlig dam gav mig rabarber så jag kunde koka rabarberkräm.

Jag åkte ett dygn till Helsingfors trots att jag var dödstrött. Men jag måste få se mina tjejs.

Jag har lyckats återuppliva min pelargon som jag länge trodde hade dött.

Köpte en silverklänning en händelselös eftermiddag. När eller om jag kommer använda den, vet jag ännu inte. Men jag var just då i behov av lite glamour i mitt liv.

 

Publicerad 20.07.2017 kl. 21:19

söndag.

 

Jag  har jobbat hela veckoslutet så veckodagarna känns råddiga. Det känns som söndag men ändå inte alls. Jag är så trött så jag inte får sömn. Funderar på att stryka bort rynkan från mina byxor. Kanske läsa en bok Men jag har sett och skrivit så många ord idag så jag känner mig mätt på bokstäver. Jag känner mig duktig och som en bluff om vartannat. Jag förbereder min lunchlåda, blandar mina chaifrön med havremjölk, och lägger mig raklång i soffan igen. Det är åtta timmar och trettiofem minuter tills väckarklockan ringer igen.

 

Publicerad 02.07.2017 kl. 22:55

midsommaren.

Någon sommar ska jag spendera hela sommaren här.

Publicerad 29.06.2017 kl. 19:20

tidigt veckoslut.

Så här såg jag ut på tisdag precis innan jag gick iväg för ett kvällsskift på redaktionen. Jag uppskattar att få sova ut på morgonen, men samtidigt känns det som om hela dagen försvunner när man går hem i i kvällssolen sent på kvällen. Samtidigt är variationen bra för att inte hamna i det monotona ekorrhjulet.

Just nu är jag lite sorgsen över att jag kommer att jobba precis hela sommaren. Det känns som om hela sommaren går förlorad och allt jag längtat efter hela året bara försvinner utan att jag hunnit ta del av det. Blir så ledsen när jag tänker på det. 

Jag tror det är riktigt bra att jag har ett tidigare veckoslut än vanligt den här veckan. Kanske jag hinner glömma mitt sommarvemod de kommande två dagarna. 

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 00:22